Paddeltur i Kroatien

skapad 2012-09-27 i 'Upplevelsebolaget'

 

Mackan har dunkudde med sig. Jag har dunjacka. Den kan man använda till fler saker, tänkte jag. Men det verkar faktiskt som dunjackan bara kommer att användas som kudde på den här turen. Den där iden vi hade om en förlängning av sommaren fungerar fint. Kroatien är fortfarande varmt. Och Mackan sover gott på nätterna.

Vi har börjat vårt Gröna Äventyr i Det Stora Blå, vår sittbrunnsodysse genom Adriatiska havet. I Brsec, strax väster om Rijeka, i Kvarnerbukten, sköt vi ut kajakerna från den lilla rullstensstranden nedanför den tusen år gamla kyrkan. Havet var stilla, det blå var stort och den stora ön Cres skymtade på andra sidan överfarten. Vi har tre veckor på oss. Kanske hinner vi till Dubrovnik? Kanske inte? Det spelar inte så stor roll.

Avfärd. Packning av kajakerna på stranden i Brsec.

Avfärd. Packning av kajakerna på stranden i Brsec.

Vi startade med en road trip genom ett soligt, sensomrigt Europa. Road trip låter lite roligare än bilsemester. Vi tittade till KajakKalsets fotoutställning, som prydde väggarna i Skandinaviens monter på PaddleExpo i Nürnberg, besökte Sara Wagner som imponerade på Europas samlade paddelcommunity med sina underbara Black Light-paddlar och kollade in det lastsystem från Kari-Tek som ska sitta på den blå minibussen nästa år. Vi hann också prova blandade korvar och smaka av den lokala brygden tillsammans med vår nurnbergske paddelpolare Wolfgang, som under tiden magasinerade våra kajaker i världens kanske största och märkligaste kajakhotell. Ett trevligt stopp, men långt från havet.

Wolfgangs mastodontiska kajakhotell i Nürnberg

Wolfgangs mastodontiska kajakhotell i Nürnberg

En resa innehåller alltid förhoppningar. I Prigrajenaviken på västsidan Cres, redan första paddeldagen kunde vi pricka av två av dem, när en handfull delfiner dök upp i närheten av kajakerna nästan samtidigt som tre gåsgamar, Europas största fågel, seglade på termiken ovanför oss. En vacker scen som vi delade med en lokal fiskare i en plasteka. Kroatien hälsade oss välkomna. Som tack räddade Mackan en fågelunge från drunkning och gav honom en akterdäckslift till nästa landstigning. Mackan är övertygad om att det ger oss god karma. Jag tror honom.

Soluppgång över Losinj

Soluppgång över Losinj

Fem dagar i kajakerna har fått oss att börja hitta rutinerna, slipa bort obekvämligheterna och lära oss vad tack heter på kroatiska. Små rullstensstränder har lånat ut sig till våra kafferaster, det klara, turkos havet har kramat oss när vi haft badstopp och gamla kyrkor, byar och kapell har hängt ut över branterna och nyfiket följt oss när vi glidit söderut längs öarnas kuster i våra färgglada avlånga farkoster. På luncher och kvällar har vi belönat oss med kall pivo och god mat i vidunderligt mysiga små ösamhällen. En uteservering i Cres stad, Osor eller Velo Losinj avrundar vilken dag som helst på ett skönt sätt.

Det verkar dessvärre som vi skulle behöva rädda några fler fågelungar för att komma ifrån motvinden. Eller karma kanske inte bryr sig om såna världsligheter? Det har kommit mycket Adriatiskt hav emot oss och vi har redan stångats med sciroccon många timmar. Den nordafrikanska vinden kommer visslande från samma håll som vi är på väg, mot sydost, och saktar ner oss rejält, när den bestämmer sig. Ett par dagar har varit tröstlöst långsamma och ett par långa överfarter har inneburit fler höjdmeter i kajakerna, och lite mer spänning, än vad som förmodligen är helt hälsosamt. Men det är bra träningspass, adderar till erfarenhetsbanken och blir till goda historier. Som bra stunder på en bra resa ska göra.

En bra dag i slutet av september.

En bra dag i slutet av september.

Och att med jämna mellanrum inse sin litenhet och sin roll på planeten är alltid nyttigt. Egentligen är det en av de saker en sån här resa går ut på. När vi förminskas av naturen runt omkring oss lämnar vi utrymme åt de riktigt stora känslorna. Vi lever. På riktigt. Det är inte på våra villkor vi är här. Det Stora Blå bestämmer. Ibland bor vinden där, ibland är det stilla. Kanske hinner vi till Dubrovnik? Kanske inte? Det spelar inte så stor roll.

kommentarer