Kroatien, del II

skapad 2012-10-05 i 'Upplevelsebolaget'

 

Sciroccon har ersatts av meastralen. Det var så vi trodde att det skulle vara. Meastralen är en finvädersvind, en sjöbris, som startar från väst och vrider upp mot nordväst framåt eftermiddagen. En bra riktning för oss. Men ibland blir den onödigt stark och tutar fram i uppemot tio meter per sekund. So, we can provide you with all kinds of panerai replica watches which are really great! Och med mycket hav att bygga vågor på har det tvingat oss att avbryta paddlingen lite tidigare än planerat några dagar. Förhållanden som under överfarten från Premuda har Mackan gjort klart för mig att vi inte paddlar i mer. Jag kan bara hålla med honom. Det vore nog oklokt.

När vi blev inblåsta vid fyren vid Raznaj på nordspetsen av Brac trodde vi att det var ett dåligt slut på dagen. Men vi hittade en skogsglänta att slå upp tältet på och plockade fram köket. Vi bodde in oss, gjorde oss bekväma. Men när pastakoket blev avbrutet av hetsigt arga hundskall och en man som närmade sig mellan träden med en påk i handen trodde vi att det vankades en ännu sämre avslutning på dagen.

Vi hade fel. Han presenterade sig som Dubranko men sa att vi skulle kalla honom Duka, det gjorde alla andra. Han var fyrmästare på Raznaj och levde tillsammans med sin hund Castro i fyrhuset på udden i månadslånga vistelser sedan 14 år tillbaka. I köket, som också dubblerade som konstgalleri, bjöd han på en liten provsmakningsbuffe av lokalt hembryggt rödvin, samtidigt som Castro tiggde kärlek på golvet. Väggarna i huset var en brokig utställning av minnen från Dukas liv; strandgods, stenar, snäckor, fiskskelett, kepsar, glasögon, svärd och en fotoodysse från Dukas många besök på Kuba. De klassiska beundraraffischerna på Che Guevara och svartvita inramade bilder på den skäggprydde man som gett hunden Castro sitt namn.

Duka spelar luftgitarr för Castro i fyren på Raznaj.

Duka spelar luftgitarr för Castro i fyren på Raznaj.

När vi till slut återgick till vårt pastakok i skogen var vi nöjda med att ha blivit inblåsta vid fyren i Raznaj. Den gav oss ett av de oförglömliga möten som en bra resa alltid ska innehålla. Pastan smakade lite bättre än vanligt. Kanske hjälpte vinet till?

Nationalparkspaddling

Innan vi träffade Duka och Castro snirklade vi oss söderut genom det vi tror är den vackraste delen av den Kroatiska kusten. Från Ist, via Molat och den långa ön Dugi Otok, till nationalparken Kornati, där karga, sparsamt bevuxna och nästan obebodda öar av vit sten konstrasterar mot det blå vattnet i en skärgård som är så tät som den blir i Kroatien. Vi har sett fler delfiner, vi har badat i det klara vattnet, vi har ätit mer salami och vi har tränat akterliga styrtag på babords sida.

En strikt brieochsalamidiet. Perfekt för paddlare.

En strikt brieochsalamidiet. Perfekt för paddlare.

Solen som dalar och silkeslent vatten.

Solen som dalar och silkeslent vatten.

Vi landsteg aldrig på Kakan. Det hade varit ett kul stopp, Jocke och Mackan på Kakan, men vi fortsatte in mot fastlandet, vid den sträcka av kusten där öarna plötsligt upphör. Vi studsade mot den charmiga lilla staden Primosten för en latte machiatto och en omelett, innan vi sögs ut mot övärlden igen och en kväll i den 56 personer stora byn Mali Drvenik, där månen lyste full över vår italienska afton i hamnen där hobbyfiskarna väntade på Den Stora Fångsten.

Om du någon gång kommer hit så besök Maslenica för den grönblå inpaddlingen mellan småöarna och för de gigantiska frukostmackorna med lokal lufttorkad skinka och fårost från Pag, uppbackade av nypressad apelsinjuice och cappuccino, med utsikt över de små båtarna i hamnen. Smek Soltas och Bracs skarpslipade kuster och nicka i tyst gemenskap med de lokala fiskarna i sina små båtar under de tidiga morgontimmarna, när solen målar sin farled av guld mot sydost längs den helt släta yta som bär din kajak. Ta ett oktoberdopp i det genomskinliga vattnet i viken nedanför den medeltida kyrkan i Blaca, och låt det färska brödet suga upp den nypressade olivoljan, smaksatt med chili eller mynta på någon av uteserveringarna på det marmorbelagda torget i Jelsa. Missa inte det. Om du kommer hit.

Nejdå, inte alls. Mackan har bara väldigt ljusa badbyxor.

Nejdå, inte alls. Mackan har bara väldigt ljusa badbyxor.

Nu har vi en vecka kvar av turen. Ungefär. En tredjedel. Vi har lite småkrämpor, men inget som får oss att tro annat än att vi nog hinner till Dubrovnik. Paddlingen går lättare och lättare, och vi ser fram emot att glida ner i sittbrunnen och ut vattnet igen imorgon, efter en skön vilodag idag. Mer fjäderlätta drag med våra Black Light-paddlar, fler sköna fikastopp och oktoberbad och fler möten. Kanske fler Duka?

kommentarer